I dag väljer jag att röra på mig varje dag och jag njuter av det. Det har inte alltid varit så men det är något som jag har lärt mig att tycka om.
Jag promenerar/springer varje morgon, ofta före frukost och njuter av varje sekund under de 45 -60 min jag är ute. Jag har gjort i ordning en bra musiklista på Spotify som jag lyssnar på och har bra skor och kläder. Ofta får jag uppleva en underbar morgon med lite sol (som sedan försvinner under förmiddagen) och det är så olika hur naturen ser ut: snö, regn, is, barmark, sol, blåst, klart, friskt, dimmigt ja ni förstår.
För mig har denna sunden blivit en sorts meditation som ger mig en bra start på morgonen. Det är också ett uppstartsmöte med mig själv som handlar om dagen, veckan och hur jag ska lyckas med det som jag har som mål.
Ofta kommer jag på en massa bra idéer när jag är ute och är mer kreativ än när jag sitter inne. Jag tror att man ska inte underskatta att få en timmes frisk luft varje dag och det är ju trots allt att få isig en dos D-vitamin som vi behöver.
I helgen fick jag ett sms av min väninnan Sunniva där hon ville att vi skulle springa långt. Mitt spontana svar var – nej det orkar jag inte! Sedan funderade jag någon minut och insåg att jag är för bekväm. Jag hade inga planer och söndagen bjöd på härligt väder. Mina fingrar bildade ett sms med orden: Visst, ska vi springa 2,1 mil runt Edsviken?
Vi sprang/promenerade under nästan 3 timmar och visst det var ganska jobbigt men här har jag utvecklat mig och vågar utmana mig själv mer än tidigare. Det måste vara lite jobbigt i bland och man måste får ont och lite skavsår för att utvecklas. Jag tror att många tänker min spontana tanke att man inte orkar eller att man inte kan. Man kan göra allt och det enda som begränsar detta är ens tanke…
