Nu när det är sommar så kan jag inte låta bli att iaktta min omgivning när det gäller detta med att äta (säkert en yrkesskada!). Det är stor fokus på att hela tiden stoppa något i munnen och det planeras, snackas och tjatas ständigt om fika, glass, läsk, chips, hamburgare, pizza eller bullar. Jag hinner knappt duka av frukosten hemma förrän någon öppnar skafferiet och vill ha en kaka och så fort vi har parkerat bilen vid stranden (30 min efter frukost) så ska vi köpa mjukglass eller en påse godis.

Apropå stranden. Jag har nästan svårt att koncentrera mig på min deckare för att det händer så mycket där. Folk äter överallt och hela tiden. Jag kan inte se en person som är där för att bara sola och bada. Nej, fokus är på vad som finns i fikakorgen, kylväskan eller vid serveringen vid stranden!

Jag iakttar en familj som slår sig ner i närheten och det är då jag ställer mig frågan – är vi någonsin hungriga nuförtiden? Familjen har med sig fruktyoghurt och flingor och dukar fint upp en frukost och avslutar med bullar från bageriet till allas förtjusning. Klockan är nu runt 10:30. Alla rester packas ihop och föräldrarna lägger sig i solstolen och barnen springer ut i vattnet. Det dröjer ca 20 min innan den första ungen kommer upp och säger

–       Jag vill ha glass, pappa!

Pappan ger dem pengar och ungarna springer och köper glass, ganska stora strutar. Han fördjupar sig åter i sin morgontidning. Vid 12-tiden dukas det upp pastasallad och pannkakor med sylt. Jag kikar på föräldrarna och är imponerad över allt som får plats i kylbagen och inser att de har verkligen lagt tid på att planera maten för dagen. Alla samlas åter igen och äter med stor lust. Innan kylbagen stängs för denna gång tar mamman fram två paket kex som snabbt försvinner. Nu är alla mätta och nöjda…

Nu är det lugnt tänker jag så jag dyker ner i min bok igen. Ser att pappan pustar ut och somnar på sin badhanduk. Nu dröjer det faktiskt en hel timme innan jag hör:

–       jag är hungrig!

Som tur är finns det bananer och festis i väskan och barnen är glada igen. Vid halv fyra tiden packar jag ihop mina saker. Då sitter familjen och fikar och äter kanelgifflar och jag hör att de planerar vad som ska inhandlas på vägen hem till kvällens middag…

Just den här dagen har jag inte min familj med mig men om de hade varit med hade det varit samma visa i vår familj. Mina barn är precis likadana och frågar ständigt efter något äta, framför allt på sommaren. Jag brukar fråga – är du verkligen hungrig? Nja, inte hungrig men sugen blir alltid svaret.